Kaukasisk vingnöt

Pterocarya fraxinifolia

Kaukasisk vingnöt är den enda av släktets åtta arter som odlas mer allmänt i Sverige. I naturen växer den på mycket våta marker i Kaukasus och hör till valnötsväxterna, en familj som är känd för både värdefulla virken och stora, dekorativa träd. Virket är högklassigt och används bland annat till finare snickerier.

Kännetecken

Kaukasisk vingnöt utvecklas till ett stort och kraftfullt träd med bred krona och grova grenar. Bladen är stora och parbladiga, ofta över en halv meter långa. Småbladen överlappar varandra, vilket skiljer arten från valnötssläktet Juglans. De många små nötterna sitter i långa hängande fruktställningar och omges av en rund grön vinge – därav namnet vingnöt.

Biologi

Arten är naturligt knuten till flodstränder, svämskogar och andra fuktiga miljöer där marken sällan torkar ut. Den växer snabbt när den har god tillgång till vatten och bildar med tiden ett imponerande skuggträd. Hanblommorna sitter i hängen medan honblommorna utvecklas till de långa fruktklasarna som ofta hänger kvar långt in på hösten.

Utbredning

Den naturliga utbredningen omfattar Kaukasus och områden kring Kaspiska havet. I Sverige odlas den främst i parker, botaniska trädgårdar och arboreta, där den klarar klimatet upp till Mälardalen.

Människan och arten

Virket är ljust, vackert och uppskattat till exklusiva snickerier. Trots detta har arten aldrig fått någon större betydelse inom skogsbruket i Europa utan odlas främst som park- och samlingsträd. De långa fruktställningarna och de kraftiga bladen gör den till ett av de mest dekorativa träden inom valnötsfamiljen.

På Ekolsund

Kaukasisk vingnöt visar hur artrik valnötsfamiljen är. Där valnötarna imponerar med stora nötter kännetecknas vingnöten i stället av sina långa hängande fruktklasar och sitt frodiga bladverk. På fuktiga växtplatser utvecklas den till ett praktfullt parkträd med ett nästan tropiskt uttryck.

Vår

De stora bladen vecklar snabbt ut sig och de första hängena utvecklas under försommaren.

Sommar

Det kraftiga bladverket ger djup skugga. De långa fruktställningarna börjar successivt utvecklas.

Höst

Bladen gulnar och de långa klasarna med vingförsedda nötter är som mest iögonfallande innan de faller.

Vinter

Den grova grenbyggnaden och de kraftiga knopparna ger trädet en tydlig siluett även när kronan är avlövad.