Löv är bra ledtrådar – men inte hela sanningen. I arboretet finns blad som ser ut som tulpaner, platanblad som påminner om lönn, lönnar som inte ser ut som lönnar och odlade former där bladen blivit flikiga, smala eller oväntade.
Många börjar med bladet när de vill känna igen ett träd. Det är ofta klokt. Bladets form, kant, nerver och storlek kan ge viktiga ledtrådar.
Men löv kan också luras. Blad varierar mellan arter, sorter, unga skott, soliga grenar och skuggiga grenar. Därför räcker det inte alltid att hålla upp ett löv och jämföra med en bild.
När löven luras är det bättre att titta på hur trädet bygger sig självt. Grenar och knoppar avslöjar om trädet beter sig mer som ett sekundärträd, ett motsatt grenat träd eller ett ljuskrävande pionjärpräglat träd med spiral runt skottet.
Tulpanträdets blad är nästan omöjligt att missa. Det ser ut som om någon klippt av bladspetsen. Formen är så tydlig att trädet fått sitt svenska namn efter den.
Här är lövet en ovanligt bra ledtråd. Samtidigt visar tulpanträdet hur mycket mer fantasifulla blad kan vara än den enkla bilden av “ett löv”.
Liriodendron tulipiferaPlatanens stora handflikiga blad får många att tänka på lönn. Det är lätt att förstå – vid första blicken är formen ganska lik.
Men platanen avslöjar sig på annat sätt: barken, växtsättet och frukterna berättar att det inte är en lönn. Här räcker inte bladformen ensam.
PlatanusSkogslönnens vetenskapliga namn är Acer platanoides. Det betyder ungefär platanlik lönn. Namnet pekar alltså själv på likheten mellan lönn och platan.
Det är en rolig påminnelse om att även botanister har jämfört trädens former med varandra. Ibland finns förväxlingen redan inbyggd i namnet.
Acer platanoidesAlla lönnar har inte det klassiska handflikiga lönnbladet. Tatarlönn kan ha blad som ser betydligt rundare och enklare ut.
Ändå är det en lönn. Då får man gå vidare: titta på knoppar, grenar, frukter och hela trädets växtsätt.
Acer tataricumBjörk, lind, ek, bok, hästkastanj och hassel kan förekomma i flikbladiga eller starkt avvikande former. Då är lövet inte längre skolbokens standardbild.
I parker och arboreta är sådana former ofta resultat av urval och odling. De visar hur mycket variation som ryms inom samma trädslag.
Flikbladighet och odlingsformerPå samma träd kan bladen se olika ut. Solblad blir ofta mindre, fastare och mer kompakta. Skuggblad kan bli större, tunnare och mjukare.
Kraftiga årsskott, unga skott och äldre grenar kan också bära blad som skiljer sig från varandra. Därför kan två blad från samma träd ibland se ut som om de kom från olika arter.
Solblad, skuggblad och skottvariationOm bladformen inte räcker är grenarna ofta en bättre ledtråd. Titta på ett ungt skott och följ hur knoppar och sidogrenar sitter. Där syns trädets byggnad tydligare än i ett enskilt blad.
Ett praktiskt sätt att läsa trädet är att se skillnaden mellan sekundärträd, motsatta träd och ljuskrävande pionjärpräglade träd. De bygger sina grenar på olika sätt.
Ett träd som vuxit fritt kan ibland få en kronform som påminner om lövets sätt att breda ut sig. En lönn kan kännas rund och handformad, en ek bred och flikig, en bok mjukare och mer sammanhållen.
Det är ingen säker artnyckel. Men det är ett bra sätt att börja se form på flera nivåer: bladet, skottet, grenen, kronan och hela trädet.