Tilia – lindar

Kännetecken

Lindarna är nordhemisfäriska lövträd med skiftesvis ställda blad och den typiskt snett hjärtlika bladbasen. Blommorna sitter i kvastar med ett långt, ljust skärmblad på skaftet, vilket gör släktet lätt att känna igen under blomning och fruktsättning. Blommorna är insektpollinerade, doftande och mycket rika på nektar. Frukten är en liten nöt som sprids tillsammans med skärmbladet.

Som släkte är lindarna inte alltid enkla att bestämma. Arterna hybridiserar lätt, och det som i parker och stadsmiljöer ofta kallas lind är vanligen parklind, hybriden mellan skogslind och bohuslind. Skogslinden är ett utpräglat sekundärträd med höga markkrav och stor förmåga att leva kvar genom rotskott, rotslående grenar och återväxt efter mekaniska skador.

På Ekolsund

På Ekolsund hör lindarna till de träd som tydligast binder samman park, allé, lövfoder, bast, blomdoft och kulturhistoria. Linden har i äldre tid varit ett viktigt nyttoträd: basten kunde beredas till starka fibrer för rep och linor, lövet hamlades som foder och virket användes till snideri, modellarbete och andra arbeten där ett ljust, mjukt och lättbearbetat träslag var önskvärt.

I parken är Tilia både ett historiskt och ett ekologiskt släkte. Lindblomningen märks på doften och på insektslivet, medan de gamla träden visar släktets tålighet mot beskärning, skador och återväxt. På Ekolsund kan lindarna därför läsas både som parkarkitektur och som levande spår av äldre bruk av träd.