Turkisk hassel

Corylus colurna

Turkisk hassel är hasselsläktets största trädart och skiljer sig tydligt från vår vanliga hassel genom sitt raka stamträd och sin långlivade krona. Arten härstammar från Sydösteuropa och västra Asien och har under lång tid planterats som parkträd tack vare sin tålighet, sitt vackra växtsätt och sin förmåga att utvecklas väl även i stadsmiljö. Börje beskriver den som ett omkring 25 meter högt träd med karakteristiskt vid krona, vågräta grenar och korkig bark.

Kännetecken

Trädet utvecklar en bred, regelbunden krona och en rak stam med grov, korkartad bark. Bladen är breda och mjukt håriga liksom hos andra hasslar, men trädet får en betydligt kraftigare och mer reslig siluett. Nötterna sitter samlade i klasar och omges av långa, flikiga svepen.

Biologi

Till skillnad från den vanliga hasseln bildar turkisk hassel normalt ett enstammigt träd. Den blommar mycket tidigt på våren med hängande hanhängen medan de små honblommorna visar sina röda märken. Arten trivs bäst på djupa, väldränerade och kalkrika jordar men är samtidigt ovanligt torktålig.

Utbredning

Turkisk hassel förekommer naturligt från Balkan genom Turkiet till västra Asien. I Sverige odlas den främst i parker, botaniska trädgårdar och arboreta, där den visat sig vara både härdig och långlivad.

Människan och arten

Nötterna är ätliga men mindre betydelsefulla än hos den storfruktiga lambertska hasseln. Trädets främsta värde ligger istället i dess robusthet och skönhet, vilket gjort det till ett uppskattat allé- och parkträd i stora delar av Europa.

På Ekolsund

Turkisk hassel visar hur ett släkte som oftast förknippas med buskar också kan utvecklas till ett imponerande träd. Med sin raka stam och sin breda krona utgör den ett naturligt inslag i arboretets samling av europeiska ädellövträd.

Vår

De långa hanhängena blommar innan lövsprickningen och de första bladen vecklar ut sig i ljusgrönt.

Sommar

Kronan blir tät och frodig medan de unga nötterna utvecklas i sina flikiga svepen.

Höst

Bladen får en varm gul höstfärg och nötterna mognar innan de faller till marken.

Vinter

Den grova korkbarken, den raka stammen och de kraftiga grenarna gör arten lätt att känna igen även under den bladlösa årstiden.