Silvergran
Abies alba
Silvergranen är Europas främsta ädelgran och den dominerande arten inom släktet på kontinenten. Den har sedan lång tid haft stor betydelse både som skogsträd och parkträd och hör, tillsammans med lärk och contortatall, till de vanligaste främmande barrträden i Sverige. Virket är ljust, jämnt och eftertraktat, medan trädet i landskapet uppskattas för sin resliga siluett, sina glänsande barr och sina imponerande, upprättstående kottar.
Kännetecken
Silvergranen blir upp till 40–50 meter hög med en rak stam och en regelbunden, konisk krona. Barren är platta, mörkgröna och blanka på ovansidan med två tydliga vita band undertill. Till skillnad från gran sitter barren fast med en liten rund fästskiva, vilket lämnar ett cirkelrunt ärr när de faller av. Kottarna står upprätt på grenarna och faller sönder på trädet när fröna mognar, så att endast kotteaxeln blir kvar.
Biologi
Silvergran är ett av Europas mest skuggtåliga barrträd. I naturliga skogar föryngras den ofta under äldre träd och kan under lång tid växa i djup skugga innan den tar plats i kronlagret. I Centraleuropa används arten därför ofta i blädningsskogar där skogen föryngras kontinuerligt utan kalavverkning.
Arten växer bäst på djupa, näringsrika och väldränerade marker med god tillgång på fukt. Unga planteringar betas hårt av rådjur och hjort, men äldre bestånd producerar ofta så riklig självsådd att tillräckligt många plantor ändå lyckas etablera sig.
Utbredning
Silvergranen förekommer naturligt i Mellan- och Sydeuropas bergsområden, från Pyrenéerna och Centralmassivet i väster till Karpaterna i öster. Den är också vanlig på Balkan där den tillsammans med bok bildar mäktiga bergsskogar, ofta upp till omkring 1 600 meters höjd över havet.
Virke och användning
Virket saknar hartskanaler och är något ljusare än gran. Det har goda fiberegenskaper och används till sågade trävaror, formvirke, panel och massaved. Eftersom veden normalt inte används där hög rötrisk eller stora hållfasthetskrav förekommer ersätts den ofta av andra barrträslag i bärande konstruktioner.
På Ekolsund
Silvergranen är en av de viktigaste arterna i Ekolsunds barrträdsamling och visar varför släktet Abies har haft så stor betydelse för Europas skogsbruk. De gamla träden ger samtidigt en god bild av artens harmoniska växtsätt och dess förmåga att föryngra sig naturligt under gynnsamma förhållanden.
Vår
De ljusgröna årsskotten skjuter fram samtidigt som han- och honblommorna utvecklas. De unga kottarna är ofta purpurfärgade och mycket dekorativa.
Sommar
Kronan är tät och mörkgrön. Kottarna växer snabbt och står upprätt högt i trädet, medan de vita banden på barrens undersidor syns tydligt när grenarna rör sig i vinden.
Höst
Kottarna mognar och faller sönder på grenarna. Fröna sprids med vinden medan den centrala kotteaxeln ofta sitter kvar långt in på vintern.
Vinter
Den täta, mörkgröna kronan och de blanka barren gör silvergranen till ett av vinterskogens mest karaktärsfulla barrträd. Hos äldre exemplar framträder den släta grå barken, som med tiden utvecklar grova sprickor och kraftiga barkplattor.
Abies – ädelgranar
Kännetecken
Ädelgranar känns ofta igen på sina platta barr och på kottarna som står upprätt på grenarna och faller sönder på trädet när de mognar.
På Ekolsund
På Ekolsund används släktet som en viktig del av barrträdssamlingen, där olika arter kan jämföras i barrfärg, växtsätt, knoppar och härdighet.