Näsduksträd

Davidia involucrata

Näsduksträdet hör till världens mest uppseendeväckande prydnadsträd. Det upptäcktes i västra Kina under slutet av 1800-talet och väckte omedelbart stor uppmärksamhet i Europas botaniska trädgårdar. När trädet blommar pryds det av två stora vita högblad som fladdrar i vinden likt tvätt som hängts på tork eller vita näsdukar, vilket har gett arten dess svenska namn.

Kännetecken

Näsduksträdet utvecklas till ett medelstort träd med bred, rundad krona. Bladen är stora, hjärtlika och friskt gröna med tydligt sågad kant. De små egentliga blommorna sitter samlade i ett runt huvud, men det är de två stora vita högbladen – det ena betydligt större än det andra – som gör trädet omisskännligt.

Biologi

Arten växer naturligt i bergsskogar i centrala och västra Kina. Den utvecklas långsamt i ungdomen och blommar först efter ett antal år, men belöningen blir desto större när kronan på försommaren fylls av de karakteristiska vita högbladen. Frukten är en hård stenfrukt som ofta sitter kvar en bit in på vintern.

Utbredning

Näsduksträdet är endemiskt för Kina. I Europa odlas det främst i botaniska trädgårdar, parker och större arboreta där klimatet är gynnsamt. I Sverige utvecklas det bäst i skyddade lägen i södra och mellersta landet. Göteborgs botaniska trädgård räknas till de klassiska platserna för att uppleva arten.

Människan och arten

Det är framför allt blomningen som gjort näsduksträdet berömt. När de vita högbladen rör sig i vinden får hela kronan ett nästan svävande uttryck. Trädet har därför blivit ett eftertraktat samlarträd i botaniska samlingar världen över och betraktas som en av dendrologins verkliga rariteter.

På Ekolsund

Näsduksträdet representerar de artrika bergsskogarna i Kina och är ett av arboretets mest spektakulära blommande träd. Under några veckor på försommaren förvandlas kronan till ett hav av vita ”näsdukar” som gör trädet omöjligt att gå förbi utan att stanna upp.

Vår

De stora bladen vecklar ut sig och blomningen inleds med de karakteristiska vita högbladen.

Sommar

Kronan blir tät och grön samtidigt som de unga frukterna utvecklas efter blomningen.

Höst

Bladen övergår i mjuka gula toner innan de faller. De runda frukterna kan sitta kvar en tid.

Vinter

Den breda kronan och de kvarhängande frukterna ger trädet karaktär även under den bladlösa årstiden.