Sydbok – Nothofagus antarctica

Sydbok Nothofagus antarctica Sydboken hör till ett helt sydhemisfäriskt släkte som på många sätt motsvarar våra nordliga bokar. Släktet omfattar ett fyrtiotal arter som växer i södra Sydamerika, Nya Zeeland och Tasmanien – rester av den gamla sydkontinentens skogar. Fossila fynd från Antarktis visar att sydbokarna en gång hade en betydligt större utbredning än idag. […]

Serbgran – Picea omorika

Serbgranen är naturligt inskränkt till en liten areal i Serbien men är vida spridd i arboreta och parker. Barren är platta med vita undersidor och är säreget smalkronig, träden kan kännas igen på långt håll. Härdig i nästan hela Sverige.

Duglas – Pseudotsuga menziesii

Trädvärldens höjdrekord innehas troligtvis av trädet Douglas. Kubikinnehållet per stam är naturligtvis avsevärt men inte i klass med mammutträdet eller kauriträdet. Höjder på runt 125 meter och åldrar på 1375 år har uppmätts! Mycket rötbeständig och kådfri ved.

Kaukasisk vingnöt – Pterocarya fraxinifolia

Kaukasisk vingnöt Pterocarya fraxinifolia Kaukasisk vingnöt är den enda av släktets åtta arter som odlas mer allmänt i Sverige. I naturen växer den på mycket våta marker i Kaukasus och hör till valnötsväxterna, en familj som är känd för både värdefulla virken och stora, dekorativa träd. Virket är högklassigt och används bland annat till finare […]

Rödek – Quercus rubra

Rödek Quercus rubra Rödeken är den vanligaste nordamerikanska ekarten och hör till de mest betydelsefulla lövträden i östra Nordamerika. Den växer från de sydligare delarna av Kanada ned genom USA och är en av de mest skuggtåliga ekarna. Jämfört med vår inhemska ek växer den snabbare, har slätare bark och ställer förhållandevis små krav på […]

Robinia – Robinia pseudoacacia

Robinia Robinia pseudoacacia Robinian är Nordamerikas mest välkända representant för ärtväxterna och den enda art i släktet som hos oss utvecklas till ett verkligt stort träd. Sedan 1600-talet har den odlats i Europa där den uppskattats för sin snabba tillväxt, sina doftande blomklasar och sitt ovanligt beständiga virke. Den har dessutom en anmärkningsvärd förmåga att […]

Solfjäderstall – Sciadopitys verticillata

Den japanska solfjäderstallen är, trots namnet, inte släkt med tallen. Den är tvärtom en av de ytterst få växter som är ensam art inom sin familj. Det som ser ut som barr är egentligen plattade skottdelar i kransar. Mycket skuggtålig och skuggivande, victorianska damer kunde därför undgå solbränna i dess skugga.

Vitoxel – Sorbus aria

Vitoxel Sorbus aria Vitoxeln är en av de mest karakteristiska arterna bland oxlarna och tillhör en taxonomiskt komplicerad grupp där många närstående former och småarter förekommer. Den känns framför allt igen på bladens silvervita, filtartade undersidor som lyser i vinden och gett arten dess namn. I naturen förekommer den främst på torra, kalkrika marker, medan […]

Finnoxel – Sorbus hybrida

Finnoxel Sorbus hybrida Finnoxeln är en av de mer särpräglade oxlarna. Den anses ha uppkommit som en hybrid mellan rönn och någon vitoxelart, och står därför mitt emellan två välkända Sorbus-typer: rönnens flikade blad och oxelns kraftigare, mer sammanhållna bladform. Det är ett träd som påminner om hur besvärligt, och därmed intressant, släktet Sorbus är. […]

Jättetuja – Thuja plicata

Jätteträd som i västra USA kan ha diametrar på 4 m och höjder på 90 m. Den har fjällika, ananasdoftande barr som har små vita teckningar undertill. Kottarna är små och avlånga. Arten är skuggtålig och bestånden kan därför bli mycket täta. Det rötfasta virket används allmänt i hemlandet till paneler och takspån.